För någon vecka sedan spelade vi (jag och förlaget LUX) in min röst i studio. Vi gör en yinyoga-app som ska vara ett komplement till boken, den beräknas bli klar till sommaren. Samma bilder, alla positioner, samma pass men jag har sammanställt ytterligare minst 10 pass till (som ett längre löparpass, magpass, anti-stresspass med flera).

Vi hade ingen aning om hur det skulle gå, att spela in min röst alltså, var lite oroliga att vi skulle behöva göra om och om. Jag har ju aldrig gjort det här förut. Men det gick jättebra. Som om jag inte hade gjort annat i mitt liv, kommenterade teknikern (som för övrigt uppmanade mig att bli professionell ”speaker”, vi får väl se…hmmm…).

Den här boken är magisk! Precis som hela processen med den gick så smärtfritt, så enkelt så var även inspelningen mjuk och balanserad, vi behövde knappt göra några omtagningar alls! Jag var otroligt fokuserad, det var alltså en hel fredag och en hel lördag. Jag är säker på att alla retreats och min dagliga meditation hjälpte till med fokusen. Det kändes knivskarpt, jag bara läste, andades, blundade, mediterade medan jag föreställde mig en klass med underbara olika kroppar som jag leder igenom alla yinyogaställningar;  – ”andas in, släpp taget, ands ut…känn hur varje utanding blir en avslappning…släpp lite till…”

Jag ser fram emot att själv använda appen, att föras in och igenom alla ställningar och pass, det kommer att bli skönt, för även om jag gör mycket yin hemma så är det en annan sak att få instruktioner att ledas in i kroppen på djupet, man kan blunda och helt släppa taget.

Träffade min vän K igår. För knappt ett år sedan fick hon beskedet att hon har bröstcancer. En elakartad jäkel, inflammatorisk. Hela hennes värld rasade. Jag minns hur hon skrev på facebook att ”det värsta har hänt” och då tänkte jag direkt: cancer. Och det var det. Ejia, den människa som betytt väldigt mycket för mig som barn och även senare i livet, dog i bröstcancer då hon var 41 år gammal. Lämnade fyra barn och ett barnbarn efter sig. Och mig. Det har varit en stor sorg genom hela livet.

Så när K berättade om nyheten fick jag panik. Jag ringde, smsade och skrev. Den vanliga reaktionen hos oss människor blir att ge råd, att ge tips, att tala om hur och vad man ska göra. Vi vill hjälpa. På alla sätt. Då jag var sjuk och åt cellgifter under två år yogade jag väldigt lite, jag behövde vila, meditation och att gå inåt. Och det hjälpte mig. Min vän, som är yogalärare, fortsatte yoga, ashtangayoga, tog det inte lugnt. Det oroade mig, jag kände att hon borde vila, hon borde det ena, det andra.

Så jag skrev ett brev igen. Där jag gav henne alla mina fina råd. Och i samma sekund som jag tryckte på skicka-knappen bet jag mig i tungan, eller förlåt, knöt jag fingrarna…Jag skämdes.

Jag mindes plötsligt hur jag också översköljdes av ”goda, välmenande råd”. Vad jag då behövde var att någon satt med, lyssnade, bara varade med mig, i min rädsla och ångest. Jag hade (och har) sådana vänner, deras varande hjälpte mig mycket. Så jag skrev ett nytt brev t K där jag bad om ursäkt. Det är inte fel att ge råd, att försöka hjälpa, men i […]

Sayadaw Ashin Tejaniya

Detta skrev jag under meditationsretreaten i Burma:

“Shve Oomin Meditationscenter jan 2013.

Just nu sitter jag och gör skivande Meditation. Senare då jag skickar detta mail så kommer jag att göra internetmeditation (vi praktiserar internetmeditation en timme varje morgon med extra seg uppkoppling – bra att observera dåligt tålamod!).

“There are no ordinary moments”, det finns ingen vardag. Allt i livet är extraordninärt! Allt är meditation, allt är dhamma. Så säger vår lärare, en levande mästare, Ashin Tejaniya. Vi är på Shve Oo Min meditationcenter för Satipatthana/vipassana.

Innan vi kom hit gjorde vi en liten meditationscenterrunda. Vi besökte Goenka, U Pandita och Sunluns center. Tänk att de alla (och många många fler) finns mitt inne i stan! Inte långt ifrån varandra, i de finare kvarteren av Yangon.

Inte detta center dock, som ligger cirka 45 min utanför stan. Det är grönt, vackert, välordnat här. Mycket blommor, palmer, en stor trädgård. Landsbygd helt enkelt. Fåglarna kvittrar utanför fönstret, det är kanske 20 grader i luften och solen skiner. Det har varit varmare men nu är nätterna svala och dagarna behagliga. Jag hör även vatten rinna nånstans och långt borta hörs chanting från munkarna.

När vi först anlände var vi lite chockade. Folk gick omkring och pratade, dessutom var inte kvinnor och män separerade (förutom i matsalen och i meditationssalen). Vi fick förklarat att detta är ingen retreat i egentlig mening, att detta är ett meditationscenter och att Tejaniya vill att allt ska vara avslappnat. Avslappnat – inte slappt alltå. Det finns ett schema man kan hålla sig till (och de flesta följer, men det är inget tvång – faktum är att läraren inte ville ha ett schema alls men alla protesterade!).
Gongen ringer 3.30 sedan är det oavbrutet sittande/gående (sittningarna […]

Imorgon sägs det att världen ska gå under. Jag har tänkt på det där…vilken värld? vems värld? de flesta människor i världen upplever jordens undergång varje dag.

Katastrofer, flyktingläger, svält och krig är de flestas vardag och verklighet. Det är 21 december för dem varje dag. Det som jag hoppas händer nu är att vi, de priviligerade, som lever paradiset vänder blicken mot våra egna liv. Hur lever vi? Hur hanterar vi våra resurser, våra relationer, vad lägger vi pengar på? kan vi dela med oss? Dela med oss till dem som inte har? Speciellt nu i juletider bör vi tänka på dessa frågor.

Jag ska resa till Burma snart. “Ska du sitta där och meditera he he” som många säger menande med ett snett leende. Det kan tyckas själviskt. Men genom att jag förändrar mina egna destruktiva mönster så förändrar jag hela världen. Det är det jag KAN göra just nu (förutom inbetalningar till läkare utan gränser, bris, djurens rätt, greepeace med flera så klart). Förändra mina egna destruktiva mönster av hat, begär och okunskap. Kultivera kärlek, generositet och visdom.

Tänk om ALLA kunde göra det? sitta ner några av årets 365 dagar?eller bara några minuter?

Här är min artikel om meditation som jag skrev för 2 år sedan i svenska dagbladet: http://www.svd.se/mat-och-vin/andrum_5816417.svd

God Jul alla!

Kram magdalena

watch?v=bIXOo8D9Qsc Den här killen på videon, Arthur, var en krigsveteran från Gulfkriget. Allvarligt skadad, gick på kryckor, kraftigt överviktig. Läkarna sa att han aldrig skulle kunan gå utan kryckor. Att han bara skulle acceptera sitt öde. Men då fick Arthur se en yogavideo med wrestlingstjärnan Dallas. Sakta började han träna, dag för dag, ramlade, kom upp, ramlade igen, kom upp…Idag är Arhur en ny människa…behöver jag nämna att han både springer, står på huvudet och är superfit? Att just ha detta tålamod, ha saktmod – det är yin. Att ha målet, at ha energin att göra det – det är yang. Jag, liksom 4 miljoner youtube-tittare världen över, är väldigt rörd över Arthurs öde. En stor inspiration – detta kan människan åstadkomma!

Varje dag får jag mail från människor runt hela Sverige som PRAKTISERAR yinyogan från boken! Vilken lycka! På Vattumannens Bokhandel berättade kvinnan som jobbar där att ända sedan hon köpte den så har hon gjort de olika passen. Tanken var just detta! Att den ska vara lättillgänglig, praktisk och enkel. och som sagt – den är slut på både Adlibris, Vattumannen och Bokus. Jag vet att Vattumannen kommer att få nya exemplar i veckan. Jag kommer också att ha några böcker till försäljning under workshopen på lördag. Den finns även att beställa på den underbara siten med hälsokost med mera Vitavera,  här är länk: http://www.vitavera.se/product.asp?product=2044

Och på grund av det stora intresset för mina workshops så ska jag hålla en till i februari, närmare bestämt den 23. Ni som är intresserade, mejla mig på yinyoga1@gmail.com Redan nu är 33 personer anmälda så jag kommer att hålla workshopen på Yoga Shakti på södermalm i Stockholm. Det är alltså få platser kvar, anmäl ditt intresse på Facebook http://www.facebook.com/events/108660189303220/?ref=ts&fref=ts , eller genom att mejla mig.

Men snart åker vi iväg till Burma, vi ska meditera på ett fantastiskt ställe, Panditarama heter det och den som är chefsmunk där heter U Pandita (t vänster), 91 år, en av världens upplysta mästare i vipassana. Joseph Goldstein, Sharon Saltzberg, Jack Kornfield och Greg Sharf som jag mediterade med i höstas (alla lärare som jag älskar) har alla mediterat där mycket. Det sägs att stället “odlar upplysta mästare” he he…

Här är länk…http://www.panditarama.net  Schemat verkar vara tufft, upp kl 3 på natten, sedan minst 12 timmars meditation, ingen mat efter kl 11 på morgonen.. Kommer att bli mycket intressant att studera mina reaktioner. Vipassana betyder insikt och det är precis detta vi kommer […]

  Tänk! Att JAG ska hålla ett föredrag om yinyoga och boken (i skyltfönstert – på bilen) på VATTUMANNENS BOKHANDEL!! Det är ganska stort för mig. Stort för att det var Vattumannen som egentligen startade hela min andliga resa. Jag gick dit redan i ja…måste ha varit i början av 80-talet, kan det stämma? Jag var i alla fall tonåring och jätteintresserad av mystik. Jag hade fått Sibyllas Spådomsbok i present av mamma och höll på med astrologi, grafologi och astrala resor.

Att träda in på Vattumannens bokhandel var som att förflytta sig till en magisk, annorluna värld med rökelsedoft och plingande vindspel. En värld som jag ville tilhöra. Jag kunde stå i timmar och läsa i olika böcker om magi, om astrologi om ayurveda, meditation, yoga. Mina första böcker var Shakti Gewains “Kreativ Visualisering” och “Att leva I Ljuset”.

Jag köpte ofta en sten eller två, kanske en rökelse. Och sedan, när jag började med astrologi på allvar, gick jag hit för att köpa de senaste böckerna i ämnet. Det var Stephen Arroyo, Robert Hand och Liz Greene….mmmm…sedan satt jag hemma i Svedmyra och räknade, ritade horoskopcirklar (med en tallrik) och förundrades över planeternas och livest mysterium. Då hade jag redan en liten dotter, Bianca, som ofta sov under tiden. Jag höll nämligen till under kvällarna och nätterna…det var så mysigt. Ibland kom Caroline över, en vän, som bodde i närheten. Tillsammans rökte vi cigaretter och räknade vi ut alla vännernas ascendenter, månar och medium coelhi. Och gapade av förundran! Vad var livet egentligen?! Sedan, 1993, började jag jobba på Isis Kammare, butiken mittemot.

Jag började att arbeta proffessionellt med astrologi och tarot (ja, just det, ni som inte vet det – jag är […]

”Min yogaresa började på en strand i Thailand. Jag vet, det låter lite som en klyscha. Men likväl är den sann”. Så börjar kapitlet om mig och min yoga i boken. Där beskriver jag den långa resan från en kropp som var skadad, stel, smärtfylld och seg till smidighet, styrka och framför allt fysisk och psykisk hälsa. Yogan började där på stranden men fortsatte sedan i Sverige när jag kom hem. Jag anmälde mig direkt till en yogakurs. Det var Kundaliniyoga med Sati Bacchus, och jag hatade  varenda minut. Tror faktiskt att jag var den som stönade och suckade mest av alla i klassen (”åh nej, ska vi göra den, åh nej jag orkar inte …” – stackars Sati!). Det var känslan efteråt som fick mig att fortsätta. Ja, och att smärtan i ryggen försvann!

2001 började jag med ashtanga vinyasa. Efter varje klass kändes kroppen fylld med ny energi (jag visste inte då att det var prana, eller chi). Sen dess har jag tränat regelbundet. I alla dessa år. Trots skador, trots lathet, trots det ena motståndet och det andra… Ashtangans regelbundenhet, upprepning, tålamod –I love it…den lugnar min vata. Den kan också elda upp pitan om man inte är försiktig, med stolthet, tävlan och aggressivitet som följd. Men i och med min yinyoga och dagliga meditation så lugnas pitan, eller man kanske ska säga – alla doshorna balanseras. Yogan har aldrig tagit första platsen i mitt liv. Där har jag alltid valt mina relationer, särskilt till min kille och min dotter. Därför har jag sällan yogat på helgerna, att mysa med min kille, äta långfrukost har känts viktigare. Den dagliga meditationen är även den viktigare. Det är den som har balanserat mitt […]

Varje dag får jag minst ett mail från olika personer runt Sverige som tackar mig för boken. En del är yogalärare som förutom den rika informationen även uppskattar passen, sekvenserna, som finns i boken.

Men många är människor som är helt nya inför yoga, som har varit orörliga, skadade eller helt enkelt lata bekväma…De uppskattar att boken är så tillåtande, att man inte behöver göra så mycket för att sätta igång. Man bara gör, hur som helst – var som helst och när som helst.

Och då känner jag: tack! Min mission är completed! Det är nämligen hela grundtanken med boken. Att avdramatisera yogan. Att göra den lättillgänglig. En person har sagt att hon nu efter att ha gjort lite lite varje dag (i två veckor) har fått så pass mycket energi att hon nu blev sugen på en mera fysiskt krävande träning. Om ni visste vad mitt hjärta är fyllt av glädje. Att yinyogan funkar så väl!

En annan person berättade (också hon helt nybörjare) att hon hade gjort ”hjärtpasset” med sin kille och sedan hade de pratat intimt hela natten, vilket var första gången på flera flera år! Att stimulera meridianerna och de inre organen är rent ut sagt MAGI. Jag har helt nördat in på det.

Och i helgen, imorgon håller jag en workshop där organen kommer att vara i fokus. Vi kommer att prata med dem, le in i dem och bli varse dem. Jag är taggad. Det ska bli så roligt!

Genom den egna transformationen förändrar vi hela världen. Jag vet – det låter lite banalt och kanske klyschigt, men det är ju faktiskt sant (de flesta klyschor är ju sanna ha ha!).

Och på releasefesten kom så många fina människor!

Tack återigen.

Här är lite bilder! […]

När jag gjorde mitt första yinyogapass var året 2006, det var min vän Norman Blair från London som höll det på Inbalance i Stockholm. Jag tyckte att det var vidrigt. Stod inte ut. Speciellt minns jag Happy Baby. Det var det värsta jag stött på. Jag undervisade redan i yoga, men detta var något helt annat. Jag minns känslan efteråt. En slags inre lugn, revitalisering och djup glädje. Balans. Jag var såld. Att kombinera min ashtanga-practice med yin gav otroliga resultat, både fysiska och psykiska.

Något år senare gjorde jag min första yinlärarutbild. med just Norman (och sedan Sarah Powers) och började undervisa. Och såg mina elevers glittrande ögon och pulserande lugn efteråt.

Jag har undervisat i både ashtanga och hatha yoga men det är yinyogan som varit mitt nav. På Inbalance har jag hållit klasser två gånger i veckan sedan 2008. En del av eleverna som började då är kvar nu!

Roger, 66, här till vänster till exempel, som är med i boken som nu kan ligga i de flesta ställningar med närvaro och acceptans. Lena, som även började meditera vipassana-meditation..ja, och många många fler. En del har kommit en gång i veckan, andra två. I börjar var vi 8 personer. Sedan ett år tillbaka har det skett något – alla mina klasser är överfulla! Fler upptäcker behovet av stillhet och lugn.

Därför är det så glädjande att också fler och fler yogalärare upptäcker yin. Att fler och fler håller klasser i yin. Här är två favvosar: mina vänner Antonia och Zoila som också är med i boken. Yin is in!