Morbarn

Att praktisera Metta – att befria hjärtat. En Metta-Retreat.

Efter att ha spenderat och praktiserat vipassana under fyra veckor hos vår lärare U Tejanya på hans center Shwee Oo Min i Yangon var det dags att öva oss i en annan teknik; metta bhavana på Sayadaw U Indakas center utanför den underbara lilla staden Pyin Oo Lin, inte långt från Mandalay.
Här bland bergen är klimatet behagligt. Med utsikt över gröna fält, en guldskimrande pagoda i fjärran och en magnifik trädgård är förutsättningarna mycket goda för att insikt och visdom – och metta ska blomstra.
Centret är ganska litet men alla får ändå ett eget rum med egen dusch och toalett. Lyx tyckte både jag och Mats efter Shwee Oo Mins enkla förhållanden. Även om denna retreat var under ledning av Sayadaw U Indaka och på hans center så var det inte han som var huvudläraren, det var istället Venerable Viranani och Ariyanani, en amerikansk nunna och en schweizisk före detta nunna som var våra huvudsakliga lärare.
U Indaka gav korta intervjuer då och då och höll även Dhamma-tal var tredje dag. Resten av tiden var det dessa två kvinnor som satt med oss, som vi pratade med då förvirring tog över och som gav oss instruktioner (de höll även inspirerande Dhamma-tal).

En metta-retreat skiljer sig på flera sätt från en vipassana-retreat. Den största skillnaden är förstås själva tekniken. Man uppmanas att, tyst för sig själv, recitera metta-fraserna ”Må jag/du vara lycklig, frisk och fridfull” – oavbrutet, hela dagarna. Det andra som skiljer är att här saknas fasta tider då man är uppmanad att sitta i formell meditation/göra gående meditation i grupp. Man har vissa gemensamma meditationstider i salen, men annars är det fritt. Anledningen till den ”fria” schema-hållningen är att metta inte kan blomstra med tvång (i detta fall av fasta tider). Man behöver släppa sinnet fritt. Det enda strikt ”obligatoriska” var chantingen (vi sjöng vackra buddhistiska chants) på kvällarna och den sista sittningen vid 21.30 ( och att man övade sig i metta oavbrutet förstås).

”Just keep your metta going”

Det finns olika sorters kärlek. Den till våra barn, till vår partner eller till våra husdjur. Metta är den ”vida” kärleken som inkluderar alla varelser och inte kräver något tillbaka. Det är en önskan, en ärlig, ren önskan om att alla varelser ska ha det bra, vara trygga och lyckliga – på sitt sätt och utifrån sin önskan (inte min). Någon beskrev en vipassana-retreat som ett ”mentalsjukhus”, där vi övar vårt (förvirrade) psyke att tänka ”rätt”, rena det på illusioner/hat och få insikt i sin sanna, rätta natur. Helt enkelt bli mer vän med verkligheten som den är. På samma sätt kan man kalla en metta-retreat för en ”hjärtklinik”. Här bortser man från tankar, bortser från kroppen, andetaget, stegen man tar. Man riktar istället uppmärksamheten till själva fraserna (som automatiskt blir ens tankar). Man fokuserar helt på att ”befria och rena hjärtat” genom dem.
Och det är inte lätt.
De ”Fem hindren” gav sig tillkänna nästan från dag ett hos mig. Särskilt hindret ”Tvivel”; förnuftet, ifrågasättandet, intellektualiserandet kom som ett brev på posten; ”det här funkar ju inte”, ”vad då, ”alla varelser” det är ju omöjligt”, ”hur ska alla kunna bli lyckliga?” osv.
Och tekniken säger: ”fortsätt bara”, upprepa fraserna, lita till mettan: ”Må jag/du vara lycklig, frisk och fridfull” ja, eller uppmaningen att då man promenerar i trädgården att upprepa ”må alla varelser vara trygga”, man kan naturligtvis skapa sina egna fraser. Jag alternerade mellan den ovan och ”må jag/du vara lugn, vis och lycklig”.
Man uppmanas att upprepa fraserna från att man slår upp ögonen (kl 4), tills läggdags (vid 22). Oavbrutet. Hela dagarna. Då man sitter i meditation, går i formell gående meditation och informell gång, står, ligger, går på toaletten, äter, promenerar etc. Oavbrutet. Upprepa bara dessa korta enkla fraser eller ”Just keep your Metta going” som Viranani ofta sa till mig då jag kom och frågade alla möjliga ”viktiga” frågor (ganska likt ”Just Observe” på en Goenka-retreat).
För det är svårt. Svårt att verkligen önska detta, och att oavbrutet upprätthålla fraserna i sinnet. Dosa (motvilja/hat), det vill säga ett annat hinder som var mycket närvarande, vill gärna ta över. Vill förstöra. Och vad gör man då? Ja, just det: ”Just keep your metta going” – man bara ler och skickar metta ännu starkare. För metta och dosa är varandras motsatser och kan inte samexistera i hjärtat/sinnet.
Under de två veckorna alternerade vi från att önska metta till oss själva, till olika personer i våra liv och till alla levande varelser. Förutom att vara svårt var det mycket intressant. Personerna man uppmanas tänka på genererar olika psykologiska reaktioner/känslor hos en. Metoden väcker alltså upp olika bortträngda, slumrande känslor som man uppmanas att erkänna, känna och sedan får hjälp att hantera. I denna trygga, lugna miljö där man undviker prata med andra (eller vara på internet!) renas sinnet och hjärtat. Sakta, snällt och samtidigt intensivt. Och kvar blir känslan av acceptans, frid men framför allt förståelse (gentemot en själv och andra).

Jhana – koncentration

Många använder metta för att komma in i de så kallade Jhana-stadierna. Alltså som en koncentrationsteknik, och ja, det kan den användas till. Att man så att säga äntrar de djupare absorptions-stadierna genom att fokusera på kroppens känsla (fysiska förnimmelse) av metta. Men om man istället vill använda metta till att stärka sin sati-praktik, alltså mindfulness, och att verkligen lära sig att förstå vad sann allkärlek är, så är det viktigt att hela tiden medvetet upprepa fraserna och inte fokusera för mycket på själva förnimmelsen av metta-känslan i kroppen. Här kan metta bli ett mycket värdefullt komplement till vipassana och generera både insikt och visdom.
Detta förstod jag dag sju på retreaten. Då jag faktiskt insåg sanningen i Virananis förklaring att: ”metta fraserna för tillbaka sinnet till ett Kusala (konstruktivt) sinnestillstånd. Detta är särskilt nyttigt för de personer vars sinnen automatiskt trivs med att ha sin tillflykt i Dosa, ett negativt sinnestillstånd” vilket mitt sinne absolut har. Så jag bara fortsatte. Bara upprepade. Och förståelsen djupnade. Jag antecknade mina upplevelser på kvällarna. Så här skriver jag:

”Metta är realistisk med en kärleksfull blick. Metta är den ”kvinnliga” visdomsaspekten. Visdom själv utan metta kan bli för intellektuell, för hård, för ”macho”. Metta utan visdom kan bli för sentimental, för kletig, för ”snäll”. Metta + visdom är svaret. Att se att vi alla, alla är lika mycket värda kärlek. Exakt lika mycket.
Min granne, Diane är sjuk. Hon hostar och snorar. Jag tänkte inte så mycket på henne hittills eftersom jag inte trodde att det var så illa, vi pratar ju inte. Men i morse vid frukosten så såg jag hur illa hon ser ut och metta-känslan väcktes direkt. Jag gav henne ingefäran jag hade fått av Mats. Och sen tänkte jag ”kanske skulle dela termosen med henne, så att hon har varmt vatten..” och så kom ego-tanken ”men det är ju min termos, vad kommer jag att ha?” och så metta/visdomssvaret ”vad är det för skillnad på henne och mig?.”

Retreaten varade i 14 dagar. Och metta utvecklades och växte i mitt hjärta dag för dag. Tilliten till metoden stärktes, grundades, fick en rot. Särskilt under kvällarna då vi sjöng chants. Hjärtat älskar att sjunga. Detta var en stor insikt. Tankarna vilar, och hjärtat öppnas, befrias. Ibland med tårar som föll samtidigt.
Särskilt då vi reciterade Karaniya Metta Sutta. Det var klokt att göra det på engelska istället för på Pali, då blir förståelsen så mycket starkare. Förståelsen av att metta bara vill det goda, bara önskar gott. Inget annat. Och att vi övar oss i att bli ”skickliga i godhet”.
Nu flera månader efter metta-retreaten är känslan med mig dagligen. Det blir naturligt att upprepa fraserna det första jag gör då jag vaknar. Och det sista jag gör innan sinnet somnar. Och jag känner hur hjärtat gläds. Så, en metta retreat är verkligen en ”hjärtats befrielse”. En period då man bara fokuserar på att utveckla/odla sin inneboende buddha-natur, sin metta. Och befriar sitt längtande hjärta. ”Just keep your metta going” med andra ord…

Denna artikel har även publicerats i Vipassanagruppens Nyhetsbrev och finns på dess hemsida: www.sangha.nuNedan är min översättning till svenska av Karaniya Metta Sutta (med inspiration av Viryabodhis översättning på www.viryabodhi.se

Karaniya Metta Sutta
Detta är vad som bör tillämpas av den som vill bli skicklig i godhet, och som i sanning önskar nå ett tillstånd av fulländad frid.
Så här du bör du leva:
Öva dig på att vara rak och ärlig…
tala mjukt, var flexibel och inte självbedragen.
Känn dig därefter nöjd och förnöjsam, med få bekymmer och förpliktelser
och lev ett enkelt och okomplicerat liv.
Var fridfull, lugn och vis och klok.
Rata stolthet och öva dig i ödmjukhet.
Undvik att göra ovärdiga saker
som senare kan förarga visare människor.
Reflektera sedan på detta vis:
Må alla varelser vara lyckliga och känna sig trygga.
Må alla varelser vara lyckliga i sitt hjärtas innersta!
Önska detta till varje levande varelse, utan undantag:
oavsett om den är svag eller stark.
Utelämna ingen.
Från den minsta till den största. Långa, korta och mittemellan.
Synliga och osynliga.
Om de lever nära eller fjärran.
De födda och ännu ej födda.
Må alla varelser vara lyckliga i sitt hjärtas innersta!
Må ingen bedra eller se ned på någon annan, någonstans,
av något skäl.
Vare sig de känner ilska
eller reagerar på någon annans.
Må ingen önska en annan lidande.
Likt en moder, som skyddar sitt barn, sitt enda barn med sitt liv,
bör du utveckla en obegränsad omsorg om alla varelser.
Utstråla denna obegränsade allkärlek (metta) över hela världen, rikta metta uppåt,
nedåt, runtom och överallt, bortom all girighet,
bortom all rivalitet, bortom allt hat.
Var du än befinner dig, om du går, står, sitter eller ligger ned,
upprätthåll denna medvetenhet, denna mindfulness
som liknats vid att leva i himmelriket på jorden, just här och just nu!
På detta sätt kommer du att släppa starka åsikter,
vara spontant etisk och uppnå fulländad insikt.
Och genom att ge upp begär efter sinnesnjutningar,
som bundit dig vid återfödelsens kretslopp,
kommer du, slutligen, helt och hållet att bli fri.

(till svenska av Magdalena och Viryabodhi).

Engelska:

This is what should be done
By one who is skilled in goodness,
And who knows the path of peace:
Let them be able and upright,
Straightforward and gentle in speech,
Humble and not conceited,
Contented and easily satisfied,
Unburdened with duties and frugal in their ways.
Peaceful and calm and wise and skillful,
Not proud or demanding in nature.
Let them not do the slightest thing
That the wise would later reprove.
Wishing: In gladness and in safety,
May all beings be at ease.
Whatever living beings there may be;
Whether they are weak or strong, omitting none,
The great or the mighty, medium, short or small,
The seen and the unseen,
Those living near and far away,
Those born and to-be-born —
May all beings be at ease!

Let none deceive another,
Or despise any being in any state.
Let none through anger or ill-will
Wish harm upon another.
Even as a mother protects with her life
Her child, her only child,
So with a boundless heart
Should one cherish all living beings;
Radiating kindness over the entire world:
Spreading upwards to the skies,
And downwards to the depths;
Outwards and unbounded,
Freed from hatred and ill-will.
Whether standing or walking, seated or lying down
Free from drowsiness,
One should sustain this recollection.
This is said to be the sublime abiding.
By not holding to fixed views,
The pure-hearted one, having clarity of vision,
Being freed from all sense desires,
Is not born again into this world.